Helgerna är som rosa fluffiga moln, man bara njuter. Men nu äre Måndag och de e tebax till värkligheten, allt är bara som en tjock dimma..näe så farligt äre inte. Jag har insätt att jag trivs granska bra här om man räknar bort vissa saker, och jag är inte människan som trivs vanligt vis. Jag prata med en kompis i dag och när jag åkte från Swe hade jag ett bra jobb, lgh och bil, sa upp mig och flytta..jag klara ju så klart inte av å sälja min pärla:o) Va dumt å säga upp sig? Men jag tror inte jag vill vara nån "svensson" inte nu iaf. Som jag känner nu känns de lite tungt på ett sett att komma hem. de e klart de ska bli toppen att träffa alla, men sen då? Kommer jag komma tebax i dom tråkiga vardagsrutinerna. Jag har en syster(okej, jag har fler med iaf) hon är 2 år äldre en mig vi kan kalla henne 08. Hon har pojkvän sen ett tag tebax, dom har köpt bil och ska snart flytta till större lhg för hon har en bulle i ugnen..okej för dom passare säkert, hon e jätte glad att bli mamma. Men jag skulle nog inte pallare. Ett tag kanske, sen skulle jag nog göra som vi har gjort hela våran uppväxt att bara ta våra grejer och dra. Så man kanske ska leva livet nu medans man kan innan man e fast i träsket;) Men nu får jag fan sluta tänka, de kan inte vara så bra att tänka mkt. Maria sluta tänk! Jag kommer iaf hem om ca 110 dagar då har jag förhoppningsvis ett sommar jobb, får jag inte de då säger jag bye-bye Sverige för äre nått jag aldrig kommer bli så äre en sån som sitter hemma hela dagarna utan jobb och gör nada.(förhoppningsvis) Livet är för kort för de. Man måste våga prova på nya saker. Som jag brukar säga: - Man kan inte mer en misslyckas. Och sen äre ju bara så att man får ta problemet när de blir ett. De e klart man ska tänka på koncekvenserna..men tänk inte för mkt bara.
Over and out!
